CRAFTER
Lekstuga i norr
Det är ingen mening att stå emot. Vintern kommer oavsett om vi vill eller inte. Vi packade en Crafter full med underställ och vinterkängor och drog norröver för att välkomna vinterns första snö. Med en Crosskart Extreme i skåpet, förstås.
DEN GULA CROSSKART EXTREMEN kommer från spanska tillverkaren Yacar. Här med den svenska importören Johan Teden bakom ratten.
Ur Transportmagasinet nummer 1-2018 | text: Rickard Sjösten | foto: Peter Gunnars
Snö, kyla och is. Fem månader per år - så är det bara. Vintermånaderna kan vara lätta att glömma bort under våren och sommaren, men ibland är ju faktiskt det nordiska klimatet en utmaning både för vår logistik och vårt humör. Men vad är inte bättre då än att bara gilla läget och utrusta sig för busväder och ta vara på vilka möjligheter kylan bjuder. För visst är det väl ändå kul med vinterlekar? Har man tröttnat på skidor och skridskor finns det ju annat. Som till exempel Crosskart Extreme - med fulldubbade isdäck.
Vi bestämde oss för att prova. Med skåpet fullt av leksaker styrde vi norrut - till de mer snösäkra områdena i Sverige.
»Det är klass 2-varning när vi lämnar E4:an.«
Det råder klass 2-varning från SMHI när vi lämnar E4:an och börjar leta oss inåt i landet. Snön yr och det är verkligen något som skulle kunna betecknas som busväder. Men kanske ska vi börja kalla det för 4Motion-väder i stället? Vår fyrhjulsdrivna Crafter verkar nämligen älska snöyran som vi bjuds på norr om Sundsvall. Klippstabil, trots högt tempo längs väg 331 som slingrar sig genom det vackra norrländska landskapet. Det smarta drivsystemet fördelar automatiskt kraften till det hjul som har bäst grepp, men det är inget som märks bakom ratten. Intrycket är bara en trygg och stabil gång, trots de hala och moddiga förutsättningarna.
Obekymrat passerar vi de ändlösa skogsmarkerna mil efter mil, utan att möta någon. Men plötsligt står det flera bilar mitt på vägen med varningsblinkers på. När vi kommer närmare ser vi vad som försiggår. Renar. Vägen är blockerad av renar. Och längst fram står turister med varningsblinkers på. Turister? Jo, det är tydligt att de inte är från trakten. Lokalbefolkningen har en lite mer brysk inställning till renar på vägen. De kör nämligen rakt mot renarna, tills de hoppar åt sidan. Voilà - fri väg! Mycket effektivt.
Gör man som turisterna och stannar bilen kan man få stå och vänta en bra stund. Renarna har verkligen ingen brådska att flytta sig.
Vintern har ett ordenligt grepp om Tåsjödalen när vi når vi fram till det lilla samhället i norra Jämland, på gränsen till Lappland. Här ligger den lilla orten Norråker alldeles intill den avlånga Tåsjön. Norråker är inte stort, det bor endast ett 100-tal bofasta, men trots det är det förvånansvärt mycket liv och rörelse här. Fler turister än man kan tro hittar faktiskt hit. Framför allt har det blivit lite av en hundspannsmecka i Norråker, och vi hör både tyska, franska och engelska pratas under våra dagar här. Mitt i byn ligger lanthandeln, med kafé och, hör och häpna, en gigantisk delikatessostdisk. Ovanpå lanthandeln kan man hyra in sig i en lägenhet, renoverad i stilrent 60-tal. Vi hamnade däremot i en mysig 1800-tals timmerstuga.
Från startpunkten i Mälardalen är det i runda slängar sju timmars körning hit, vilket gör att vi rullar in strax innan middagstid med våra Crafters. Ja, precis, inte bara en, utan två Volkswagen Crafter. På vägen upp genom Sverige har vi hämtat upp ytterligare en storlastare. Den silverfärgade Craftern är utrustad med den bekväma automatlådan och dubbfria vinterdäck, medan den svarta har ett 4Motion märke på bakstammen och i fronten, vilket betyder att den är utrustad med fyrhjulsdrift. De sjutton tum stora aluminiumfälgarna är på den svarta är skodda med dubbdäck från Hakkapeliitta.
Sista biten upp till den vackert timrade stugan visar sig vara en brant skogsväg, men som bakom ratten i den fyrhjulsdrivna Craften är helt odramatisk. I den silverfärgade däremot blir det riktigt spännande. Den har nämligen ett släp på kroken och ungefär halvvägs upp i branten börjar det gå oroande långsamt. Här sätter fysikens lagar stopp för oss. Tvåhjulsdrift, dubbfria vinterdäck och släpvagn tar ut sin rätt och ekipaget stannar halvvägs upp i backen. Det klassiska misstaget många gör efter en fastkörning likt denna är att snabbt försöka backa ner igen - och då hamna baklänges i en snödriva. Den som själv råkat ut för detta - eller sett misstaget på nära håll - tar det väldigt försiktigt i ett läge som det här. Med en temperatur nära noll visar sig snön inte bära något vidare, och direkt när hjulen hamnar aningen utanför den packade snön halkar de i sidled och framhjulen får svårt att styra.
- Försiktigt, försiktigt, ropar fotograf Peter Gunnars när han försöker guida mig. Centimeter för centimeter rör vi oss neråt. Efter lite trixande är vi tillbaks på den stora vägen igen och kan pusta ut.
Efter en enkel rockad mellan bilarna hänger vi släpet på den fyrhjulsdrivna Craftern i stället, och snart sitter vi framför brasan i stugan.
»Prestanda likt en mångmiljonsrally-crossbil.«
Men Crosskart Extreme, vad är det för nåt? Jo, närmare än så här kan en vanlig dödlig med “normal plånbok” inte komma den bil Johan Kristoffersson rattar i Rallycross-VM, Volkswagen Polo GTI Supercar. För endast en bråkdel av kostnaden av en mångmiljonsrallycrossbil kan nämligen den här lilla krabaten matcha tiderna en Supercar presterar runt en bana, som klassiska Höljes till exempel. Hemligheten är vikten. När FIA-organisationen bestämt minimivikten på en Supercar till 1 300 kilo, hamnar en Crosskart Extreme enligt reglementet på ett minimum av 420 kilo. Det handlar alltså om nära ett ton i skillnad. Där Polo GTI Supercar har 570 hästar, motorn fram och fyrhjulsdrift, har den mindre karten bakhjulsdrift och en motor placerad bakom föraren. Motorn är en lätt och varvvillig sak som levererar nästan 160 hästar vid 14 500 varv och är hämtad direkt från en landsvägsmotorcykel tillsammans med växellådan. De betyder att körupplevelsen blir väldigt lik en “riktig” racerbil med sekventiell växellåda, alltså att man för spaken bakåt eller framåt för att byta växel.
På bilden en Semog Bravo Crosskart Extreme. Pris cirka 170 000 kronor (inkl moms).
Bakom ratten på en Crosskart Extreme gäller det att hålla tungan rätt i mun. Inte för att den är svårkörd, tvärtom. Den uppför sig exemplariskt och kan nästan behandlas hur som helst utan att bita tillbaka. Att motorn har en jämn och fin effektkurva hjälper också föraren att hitta sin egen fart och att sedan stegvis kunna öka den. Nej, utmaningen ligger i stället i att det går så fort att nå höga hastigheter att reaktionsförmågan blir en viktig parameter för att hålla sig kvar på banan. Det känns som att utrymmet på banan krymper ihop när man låter motorn gå fullt genom registret… Roligare än så här kan det knappast bli, och vilken körträning det är dessutom. För att förlänga det korta dagsljuset monteras dessutom lampor på kartarna för att få några körpass efter mörkrets inbrott.
Våra två dagar på isen tar slut alldeles för fort, så vi bestämmer oss snabbt för att det här måste vi göra snart igen. Crosskart Extreme levererar verkligen max, till en i slutänden helt klart hanterbar peng. Precis som en Volkswagen Crafter tänker jag när vi rullar hemåt i snöyran. Precis som en Crafter.
»Fysikens lagar tycker att här får det vara nog.«
Johannes Collin
Biljournalist, Norråker
Välkommen in i nya Crafter!
Vad tycker du om interiören?
Tack! Volkswagen har lyckats baka in mycket personbilskänsla i interiören och jag känner igen mycket från Passat och Golf. Den stora skillnaden är förstås att jag sitter så högt och har bra sikt över andra i trafiken.
Hur tycker du att Crafter 4Motion hanterar sämre väglag?
Långt axelavstånd och fyrhjulsdrift ger lugna och trygga vägegenskaper i halka, förutsatt att bilen har bra däck förstås. Markfrigången är 19,5 centimeter. Det är i klass med många stadsjeepar (Volkswagen Amarok har 23 centimeter) och är skönt att ha när vägen är oplogad.
Har du själv någon egen erfarenhet av Volkswagens 4Motion system?
Ja, jag kör själv en Caravelle 4Motion med långa axelavståndet och jag drar ofta en släpvagn lastad med snöskotrar på dåliga vintervägar. En tvåhjulsdriven bil skulle aldrig fungera för mig men med 4Motion behöver jag inte oroa mig – bilen tar mig dit jag vill.
Vilka behov har du själv av en transportbil, du som bor hyfsat utsatt för vädrets makter?
I och med att dagens transportbilar från Volkswagen är så bekväma och trevliga att köra blir behovet av en klassisk familjekombi mindre. Jag är inte i behov av det enorma lastutrymmet i Crafter utan klarar mig bra med en Caravelle med långt axelavstånd. Men vi är fler i familjen och har lite olika behov. Den perfekta vagnsparken skulle nog vara en Multivan 4Motion, en Amarok med lågväxel och en liten Up! för billiga och roliga transporter, och varvvillig sak som levererar nästan 160 hästar vid 14 500 varv och är hämtad direkt från en landsvägsmotorcykel tillsammans med växellådan. De betyder att körupplevelsen blir väldigt lik en “riktig” racerbil med sekventiell växellåda, alltså att man för spaken bakåt eller framåt för att byta växel.
