Äventyret omkring oss

Pappa, finns det spöken och zombies här? Nej, sånt finns inte, det vet du väl, svarar jag min femårige son. Eller? “Zombie Escape Quarantine” står det på en skamfilad skylt. Var har vi egentligen hamnat?

Stanna där, säger jag och kliver av den ena motorcykeln. Runt den gamla byggnaden framför oss ser det ut som en krigszon med krockade bilar, välta kundvagnar och “bombskadade hus”. Och där borta mellan två containrar ser vi två kroppar röra sig! Va’ i hela?!

Men låt oss ta det från början. För den här dagen börjar egentligen fyra timmar tidigare. I ottan packar jag in sonen och mig själv i en snart tjugofem år gammal Volkswagen Transporter-pickup. Själva definitionen av en slitvarg som inte gör sig till det minsta. Med en femcylindrig motor utan turbo, manuell låda och ett parkbänksliknande framsäte - en transportbil från tiden när en transportbil var just en transportbil. Varken mer eller mindre.

Dimman ligger fortfarande tjock och vi missar nästan skylten “Förbjudet område” - som plötsligt uppenbarar sig i tjockan. Pulsen höjs en aning. Det är signalen, nu är själva äventyret nära. Vi är framme, ropar sonen av glädje. Ja, faktum är att han självmant stänger av ipaden och storögt tittar på alla varningsskyltar som kantar vägen när vi rullar ner mot den nedlagda gruvan. Jag ler nöjt. Han har helt uppenbart smittats av min outsinliga fascination för annorlunda och övergivna platser. Det skumpar och hoppar när vägen fylls av hål och stenar.

Du kanske inte tänkte på det, men den är faktiskt fyrhjulsdriven, berättar jag, men sonen är märkbart mer intresserad av att komma fram än att lära sig om Volkswagens gamla Syncro-system.

Vi fortsätter förbi de vattenfyllda gruvhålen och huvudbyggnaderna, och hamnar till slut på en enda gigantiskt mörk sandplatå. Det ser ut som ett månlandskap så långt ögat når. Men trots en låg “etta” och differentialspärren låst på bakaxeln (för övrigt bilens enda extrautrustning från fabrik) blir sanden till slut övermäktig de släta däcken.

Här behövs en monstertruck, konstaterar femåringen kort.

Fördelarna med att köra just trial i stället för enduro eller motocross är många - inte minst är skaderisken betydligt mindre. Känns det till en början för långsamt och utan action är du redo för en större utmaning. En riktig pulshöjare för mig var när jag körde rakt ut för ett mindre stup på femton meter - se bilderna!

Våra leenden är lika breda trots åldersskillnaden - att köra trial med sina barn är en underbar aktivitet för pappor och mammor som vill få lite adrenalinpåslag men ändå inte utsätta det allra mest värdefulla för några större risker. Vi tar oss tillbaka en bit från sandområdet och närmar oss gruvans gamla sinterverk - en enda gigantisk koloss på 15 000 kvadratmeter. Den fyrtio meter höga byggnaden reser sig som ett monument och påminner om tiden när gruvan utgjorde själva motorn i Stråssa.

Men det är när vi närmar oss sinterverket som det börjar kännas konstigt. Ett utbränt kyrktorn tornar upp sig ur dimman, vi saktar in och tittar frågande på varandra. För där borta mellan bilvraken och bråten står faktiskt två zombies(!).

Med trialmotorcyklarna återigen surrade på Transportern, summerar vi dagen över varsin nygrillad korv. Sonens ögon lyser i eldens sken och han gestikulerar vilt.

Pappa, pappa - såg du när jag hoppade, hojtar han och visar med händerna.
Så klart jag gjorde, säger jag stolt. Men visst blev du lite rädd för zombien?

Äh, det var du som blev rädd!

När vi kort därpå satt oss i Folka-Transportern - slocknar min femåring innan jag hunnit säga Hannover. Han sover strax djupt, helt slut efter dagens alla intryck. Folka-Transportern ruskar lite på den hoppiga grusvägen - men hittar snabbt avspänd lunk på väg 249 mot Arboga. Jag slappnar av och lutar mig tillbaka. Anar att jag kommer vakna upp med rejäl träningsvärk imorgon. Att köra trial är effektiv träning för både pappor och små söner.

Nästa utmaning blir att förklara för sonen att zombies faktiskt inte finns i verkligheten. I alla fall inte utanför gruvan i Stråssa. Det blir en svår nöt att knäcka, betydligt svårare än att hitta en ny plats för nya familjeäventyr!