Alpina skidlandslaget
Vägen till framgång
Logistiken är en viktig pusselbit för att vårt alpina skidlandslag ska kunna leverera på topp. Vi möter tekniktränaren Helmut Grassl inför hemma-VM i Åre och pratar fyrhjulsdrift, hundradelar och hopfällbara gym.
Ur Transportmagasinet 1 2019 | text: Richard Sjösten | foto: Klas Rockberg
Skidlandslaget har hektiska dagar så här års, och just nu är de mitt uppe förberedelserna inför VM på hemmaplan. Helmut Grassl, som själv tävlade när han var ung är sedan tre år en i tränargruppen bakom herrarnas lag. Med 20 år som lärare på skidgymnasiet och en dotter som vunnit alpint junior-VM vet Helmut vad som krävs för framgång i den alpina världen.
Vad krävs för att bli en vinnare i backen?
– Enkelt. Träna hårt och mycket, och när det väl gäller, ha “rätt huvud” mentalt så att du kan hantera pressen. Man behöver också ett stabilt team bakom sig som planerar och sköter logistik.
Går det att åka en hundradel fortare så måste vi göra det. Det är extremt små marginaler. Vi jobbar mycket med att förbereda åkarna på vilket underlag som de kommer möta i tävlingsbacken. Just nu har vi till exempel spolat vatten i träningsbanan för att få till ett hårdare underlag. Precis som med en rallybil måste vi “ställa” in och optimera allting inför tävlingen.
FAKTA ALPINA SKIDLANDSLAGET
Det svenska alpina skidlandslaget består av 27 stycken aktiva åkare under säsongen 2018-2019. Dessa åkare är fördelade på åtta stycken träningsgrupper och herrlaget och damlaget tränas av totalt 19 stycken tränare. I truppen ingår också fystränare och fysioterapeut.
»Craftern liksom åt sig genom snön.«
Helmut Grassl, tekniktränare.
När börjar er skidsäsong?
– Vår skidsäsong startar redan i mitten av juni efter ett kort “sommarlov”. Vi åker skidor året om, men vi börjar med att bygga upp muskler och kondition under sommarmånaderna. Närmare inpå säsongen finlirar vi tekniken mer och mer.
Att åka skidor året om låter som mycket resande?
– Ja, det stämmer. Jag vet faktiskt inte hur många resdagar vi har. När tävlingssäsongen drar igång på allvar kan jag enkelt räkna dagarna som jag spenderar hemma i Sunne. Vi är i princip hela tiden på resande fot. Det ställer krav på att vi har planerat rätt och att vår logistik fungerar. Det är nämligen en hel del utrustning som vi fraktar runt.
Vad är det för något som ni tar med er?
– Förutom åkarnas personliga utrustning som skidor, stavar, pjäxor och skydd, har vi med oss ett eget gym, träningscyklar, bollar och den utrustning som krävs för att träna i backen. Värt att nämna är också att en åkare till exempel kan ta med sig 10 pjäxor. Kort och gott, det är mycket utrustning.
Fraktar ni runt ett eget gym?
– Ja, precis. Eftersom vi ligger ute så mycket kan vi inte förlita oss på hotellens gym. Därför har vi med våra egen träningsutrustning. Gymmet bygger vi upp på hotellet och det tar säkert 20 kvadratmeter i utrymme när det är uppmonterat. Det väger över 500 kilo. All utrustning packas in i våra Folkabussar och körs runt i hela Europa längs vår tävlings- och träningstour. Bussarna är med oss överallt förutom när vi tävlar i andra världsdelar, då flygs grejerna dit.
»Bussarna är med oss överallt.«
Fyrhjulsdrivna fordon är ett måste för alpina landslaget. Här en Caravelle och en Transporter i Funäsdalen.
Är det något ni verkligen inte vill glömma att packa?
– Motionscyklarna är ett viktigt redskap, de är alltid med. Åkarna använder dessa både för uppvärming och för att varva ner. Det är viktigt att få en blodgenomströmmning i kroppen efter den här typen av ansträngning. Det är mycket g-krafter i alpin åkning, och risken för skador finns alltid närvarande. Vi har ett stort team bakom våra åkare med fystränare, rehab-tränare och medicinska experter.
Förutom stort lastutrymme, vilken är den viktigaste egenskapen hos en transportbil?
– Framkomligheten för oss är A och O i vår verksamhet. Det är ofta halt, snöigt och branta backar där vi är. Jag minns förra året när vi skulle lämna Val d ́Isère med alla grejerna. Det hade snöat 70 centimeter och jag fick skotta mig fram till bilen. Det var kaos. Tror du inte att Craftern tog oss fram ändå? Den liksom åt sig genom snön!
