Med max 272 hästar under huven
Mer kraft i Amarok
Asfalten tog slut för en bra stund sedan, och nu återstår bara lös sand under däcken. Termometern visar 41 grader när vi i raskt tempo rullar mil efter mil genom det till synes ändlösa ökenlandskapet. Luften står still och liksom dallrar. Långt bort mot horisonten syns en oas med palmer. Eller, är det en hägring?
Transportmagasinet Online maj 2018 | text: Richard Sjösten | foto: Uli Soontag
»Under huven på vår Amarok ruvar en riktig best.«
Vi är i ökenlandet Oman och under huven på vår Amarok ruvar en riktig best. Eller vad sägs om en effekt på 272 hästkrafter och nära 600 newtonmeter i overboost-läget?
Det rasslar till i en walkie-talkie och vår arabiske ”fixer” guidar oss över radion:
– Framför er ser ni sand, till höger sand och till vänster sand. Och den branta höga sanddynen där framme, den ska ni ta er över. Han ropar över radion: Gasa, gasa, gasa! Annars kan det gå illa!
Uppgiften känns riskabel, men jag kopplar ur antispinnsystemet och trycker gasen i botten. Bilen börjar accelerera våldsamt rakt mot sanddynen som nu tornar upp sig som en vägg framför bilen.
Boom! I ett sandmoln träffar vi botten av sanddynen och börjar vår klättring i 45 graders lutning. Motorn ylar och kraften, som är brutal, gör att däcken spinner ursinnigt och skickar bilen i riktning rakt mot solen. V6:an under huven känns som en aldrig sinande kraftkälla.
Men kommer kraften verkligen räcka hela vägen till toppen? Omöjligt tänker jag...
Det rister i bilen när alla fyra hjulen sprutar sand nedför den branta backen. Trots lutningen fortsätter Amaroken med oförtruten fart upp mot toppen. Motorn levererar hela tiden massor av kraft med sitt makalösa vridmoment. När vi når toppen lättar framhjulen över kammen och efter en mindre flygtur landar vi med alla fyra hjulen högst upp på sanddynan.
– Tjohoo, utbrister jag i lättnad och glädje över att vi tagit oss upp helskinnade! Oj, vilken potent pickup…!
Att köra i lös sand är speciellt, och det skiljer sig som mot all annan typ av offroad-körning på ett markant sätt. Fart!
Vanliga råd för offroadkörning som ”ta det lugnt och försiktigt” kan du glömma. Här gäller det alltså att hålla huvudet kallt och ladda på, för utan speed får man gräva helt enkelt.
»Däcken spinner ursinnigt och skickar bilen i riktning rakt mot solen.«
Strax innan asfaltsvägarna tog slut, några timmar norr om platsen där vi befinner oss nu, passerar vi byn Al Mantarib. I ett gathörn längs huvudgatan ligger den lilla shoppen “Ameea Shahak Tire service” som förutom ordinär däckservice, specialiserat sig på två saker: Att tömma OCH att fylla luft i däck.
Det här är den sista anhalten innan den vidsträcka och utmanande öknen breder ut sig. Vi svänger in till den lilla däckshoppen, och knappt hinner vi stanna innan Ameeas mannar skruvat loss ventilerna på våra däck. När vi väntar på att rätt mängd luft ska släppas ur (det sägs att det går att höra när trycket i däcken börjar närma sig ett kilo, blåsljudet ändrar nämligen ton) blir det en mindre kö av offroadbilar som trängs intill den lilla shoppen. De anställda skyndar från bil till bil.
Det verkar som ingen i Oman själv vill tömma luft ur sina däck. Eller? Yttertemperaturen spelar nog en stor roll, då varje liten rörelse blir en ansträngning i den gassande solen. Förutom luften som väller ur de välpumpade däcken står luften stilla i den lilla byn. Inte ett moln på himlen, och termometern står stadigt på 43 grader – i skuggan. Prisnivån för denna service är å andra sidan blygsam. Det kostar bara 200 baizas (cirka 5 svenska kronor) för både utsläpp och senare, när man lämnar öknen, påfyllnad av luft.
Att köra med lågt lufttryck i däcken är en av hemligheterna till att lyckas ta sig fram i mjuk sand, förutom ett bra fyrhjulsdriftssystem förstås. I Amaroken sitter det välkända 4Motion-system med konstant mekanisk fyrhjulsdrift vanligtvis fördelad på 40 procent drivning fram och 60 procent drivning bak.
Vid runt 1,2 kilos lufttryck väller sidorna ut på våra 245 millimeter breda offroaddäck (General Grabber AT3), och det skapar ett brett fotavtryck som hjälper till att få bilen att flyta ovanpå den mjuka sanden. Men lågt lufttryck ger också ett bättre drivgrepp i sanden, samt en bekvämare gång över småguppig väg då däcken tar en större del av vibrationerna. Här gäller det att ha förstärka däcksidor annars är det risk för däckexplosion. Rörelsen i däcket bygger nämligen snabbt upp en hög temperatur.
Låg tryck är bra vid offroadkörning alltså, men några saker bör man tänka på: Undanmanöverförmågan på hårdare underlag är klart påverkad. Det känns lite som att köra i sirap. Det är också lättare att kränga av däcket från fälgen om man är oförsiktig eller har otur.
»Vägarna i bergsområdena är utmanande med extrem lutning, helt utan skyddsräcken vid klippavsatserna på flera hundra meter.«
Efter Amarokens uppvisning uppför den gigantiska sanddynen rullar vi vidare genom öknen, i ett något mer civiliserat tempo. Trots lågt lufttryck är det inga problem att marscha drygt 110 kilometer i timmen längs den ojämna “sandvägen” genom öknen. Vi styr söderut, längre ner i den omanska öknen, djupare ner mot området som senare gränsar mot landet Jemen. Den krigsdrabbade och oroliga delen längs ner på den Arabiska halvön.
Rutten vi åker användes tidigare frekvent som en smuggelväg för illegala invandrare och eftersökta personer att ta sig mellan Förenade Arabemiraten och Yemen. Resorna var olagliga och gjordes efter mörkrets inbrott, eftersom gränspolis och militär försökte stoppa dem med alla medel. Resan som tog drygt ett dygn var minst sagt riskabel.
Oman är ett stort land till ytan men till antalet medborgare litet. Bara fyra miljoner människor bor i här, och till statskicket är det en så kallad absolut monarki, vilket betyder att kungahuset bestämmer allt. Muskat är huvudstad och runt omkring i norra Oman byggs det så det knakar. Det är ingen vågad gissning att den nya lyxiga flygplatsen är en fingervisning om att Oman siktar åt samma håll som det exklusiva grannlandet i väst, Dubai.
Mellersta och södra Oman är dock något helt annat. Här ser vi små enkla hus och herdar som vallar getter i klippöken. Vägarna i bergsområdena är utmanande med extrem lutning, helt utan skyddsräcken vid klippavsatserna på flera hundra meter. Åsnor och dromedarer är arbetsdjur och de få vattenhål och den skugga som finns används flitigt av dessa enkla transportörer. Solen och värmen är den stora utmaningen i Oman. Överallt ser man vattentransporter, från femliters dunkar till enkubikstankar lastade på flaket på pickuper. Dricksvatten är hårdvaluta.
Efter ett par timmars körning söderut i öknen bryts plötsligt det monotona sandfärgade ökenlandskapet av något grönt i horisonten. En oas med träd? Nej, mera fyrkantigt ser det ut att vara…?
Det visar sig vara en övergiven grön lastbil, halvt begraven i sand. Lämnad åt sitt öde efter en förhoppningsvis lång och trogen tjänst i ett av världens tuffaste arbetsklimat.
Efter att ha lämnat öknen och siktat norrut igen är det första gången vi kan känna på den uppdaterade motorn i mer normala förhållanden – motorväg. Redan den tidigare versionen på 224 hästkrafter och 550 newtonmeter hade en härligt mustig känsla i gången, med kraft och ork i alla lägen. Vad kan då skilja den nya? Behövs verkligen en uppdatering och en effektökning undrar man då?
Svaret blir jag strax varse: Bakom ratten på nya V6:an dras smilbanden uppåt öronen när gaspedalen når botten vare sig man vill eller inte. Wow! Här snackar vi kraft. Där den tidigare toppversionen max nådde 224 hästkrafter, pumpar den här ur sig hela 48 extra kusar, vilket betyder 272 hästkrafter under kortare perioder i overboost-läget. Det här ger Amaroken blixtrande prestanda. Framför allt i landsvägsfart och uppåt är skillnaden väsentlig mot den tidigare modellen. Omkörningar på 70- och 90-vägar blir en baggis, även med tung last och släp hängandes efter.
258 (272) hästkrafter, och monstruösa 580 newtonmeter effektsiffror som vi tidigare bara kunnat hitta hos exklusiva koncernsyskon, som Audi Q7, där samma version av motorn återfinns under huven. Porsche Panamera har också tidigare varit begåvad med detta kraftpaket.
Det är imponerande siffror för en arbetsbil, minst sagt.
Då Audi Q7 med samma diesel-V6:a på 272 hästar når hela 234 km/h, är vi bra nyfikna att testa Amarokens toppfarten på de nybyggda och glest trafikerade motorvägarna norrut mot staden Muskat. Av rent akademiskt intresse då förstås.
Vi blir dock varnade för både hårda tag mot fortkörare av den omanska ordningsmakten, samt att det i vissa områden finns risk att det uppehåller sig människor längs vägen och som också, i stora gäng, promenerar över den breda motorvägen så här på veckans helgdag i Oman.
Inget annat än att hålla sig i skinnet då, och vänta på ett senare tillfälle att testa Amarokens fartresurser. Lämpligtvis då på dess hemmaplan med fri fart – autobahn. Där lär den sannerligen inte göra bort sig heller.
