Bingo Rimérs VW 181
Bingowagen
Fotografen och entreprenören Bingo Rimér älskar sin robusta Volkswagen 181. Vi hängde på när det var dags för årets första tur.
Ur Transportmagasinet nummer 2 2015 | text: Richard Sjösten | foto: Peter Gunnars
Året är 1987 och platsen någonstans utanför Karlshamn i Blekinge. En ung Bingo Rimér, då tolv år gammal, kör bil runt familjens gård. Bilen – en Volkswagen Kurierwagen 181 från 1969 – fungerar som familjen Rimérs andrabil under slutet av 70-talet.
– Pappa åkte Range Rover, medan jag och mina tre syrror och mamma åkte i den här! Året runt, fattaru, det är inte direkt någon isolering i bilen! säger Bingo.
– Pappa tog med bilen till Sverige från Tyskland 1970 som flyttgods, och registrerade den då som lätt lastbil. Det fällbara baksätet blev fastsvetsat i nedfällt läge, ett riktigt baksäte saknas alltså.
– Mina minnen från det där “baksätet” är starka och kalla, speciellt de från vinterresorna!
Bilen ställdes av under 80-talet och glömdes mer eller mindre bort i garaget.
I början på 90-talet visade Bingo dock nytt intresse för bilen, då han siktade på en flytt till Stockholm. Storstaden lockade och Bingos plan var att ta sitt lilla flyttlass och dra. Pappa Rimér tycker dock inte riktigt att sonen har gjort sig förtjänt av familjens Volkswagen, då fadern hade hoppats på juridikstudier efter gymnasiet. Men innan han visste ordet av hade Bingo lämnat gården och försvunnit i ett rejält rökmoln.
– Bilen använde jag året runt i många år i Stockholm, och något mer praktiskt går knappast att hitta! Hur mycket grejer som helst får ju plats. Fast vintertid måste man ha en ordentlig dunjacka på sig, springan mellan rutorna och suffletten är ju ett par centimeter, garvar Bingo.
– Jag såg till att alltid ha en extra varm jacka liggandes i bilen om nån ville åka med...
En annan fördel är att bilen går hem i alla läger. Hela bilen osar “anti” och tjejer tycker den är gullig. Alla älskar bilen, och det är enkelt att göra “entré” på annat sätt än man gör i en ny bil.
– Till och med polisen kan se på överträdelser med blida ögon när man kör den här bilen. Vi åkte över tio stycken i bilen och blev stoppade, men utan straff, skrattar Bingo.
Det värsta som hände var dock när han körde minigrisen Doris och sin hund Rocco i bilen, och Rocco plötsligt ramlade ur bilen vid Slussen i Stockholm.
– Det var hemskt. Fruktansvärt. Han klarade sig dock bra, och jag fick stanna och ta in honom i bilen igen. Han tittade på mig med sina stora ögon och sa liksom “Vafan husse”, minns Bingo.
Modell 181 togs fram för ett militärt bruk i slutet på 60-talet, som en billigt, enkelt och robust transportfordon. Den civila versionen såldes i Tyskland som Kurierwagen 181, men kallades i folkmun för Kübelwagen likt förlagan från andra världskriget. I USA såldes den som “Volkswagen Thing” och i Mexico som “Safari”, och över 90 000 bilar byggdes mellan 1968 och 1983.
Enbart NATO köpte 50 000 exemplar! I början av 80-talet var dock dagarna räknade för den då ålderstigna 181, speciellt då Volkswagen “Kübelwagen” och Amarok Ultimate i ett sandtag i Avesta. Men ökenkänslan är påtaglig, och Audi presenterat sitt fyrhjulsdrivna militärfordon Iltis.
»Alla älskar den här bilen, även polisen…«
Bingo har många roliga minnen från åren med bilen:
– Jag minns en gång när jag parkerat den nercabbad på Medborgarplatsen i Stockholm en sommardag. När jag kom tillbaka till bilen satt det ett gäng och krökade i bilen! De tyckte att den såg så trevlig ut att sitta i...
– En annan gång var det en hemlös som bott i bilen i garaget där den stått vinterförvarad. Matrester, filtar och kläder fick jag rensa ur bilen.
Fördelen vid sådana tillfällen är att inredningen i bilen i princip är oförstörbar. Det är plåt, plåt och plåt. Och såklart en ratt, två stolar och en växelspak.
Tekniken i bilen är också extremt enkel och bygger på delar från Typ 1 och 2, Folkvagnen och Folkabussen. Den bredare sportmodellen Karmann-Ghia fick bidra med bottenplattan, modell 181 behövde vara bred nog för att transportera fyra välbyggda soldater i stridsmundering. Markfrigången var väl tilltagen, och tack vare låg vikt var bilen riktigt duktig att ta sig fram; tvåhjulsdrivning räckte eftersom motorn satt bakom de drivande bakhjulen.
Beviset på en enkel men väl fungerande teknik var när bilen stått avställd i tio år på familjens gård.
– Det enda som behövdes var tändstiftsbyte och nytt batteri, så startade bilen direkt, minns Bingo.
Bingos kärlek till bilen går inte att ta miste på. Ögonen lyser som på en liten pojke när han sladdar runt framför fotografen på premiärturen för året.
Till skillnad från tidigare används bilen numer sparsamt på sommaren. Ny lackering, ny sufflett och nya däck är Bingos ömhetsbevis till sin trotjänare.
– Jag har växt upp i “baksätet”, lärde mig köra i framsätet, och flyttade hemifrån i den här bilen! Den har gett mig så mycket. Jag älskar den, säger Bingo. Kanske kommer hela historien upprepas sig om sisådär 15 år, när Bingos son Ringo (nu 4 år) får för sig att ta bilen och sticka iväg...
